måndag 28 februari 2011

Don't say that you loved me

Idag har varit en såndär dag som känns som ett enda vaakum. Bara luft, men ändå massor med innehåll. Jag har spenderat mycket tid själv sedan igår kväll. Suttit på rummet med musik och en bok i handen, flera koppar kaffe och inget annat än mina tankar och katternas närvaro. Det rensar mer än vad man tror, och boken lästes ut rätt snabbt, så idag fick jag lov att beställa uppföljaren.

Jag är en sucker för fantasy, Lisa kan intyga hur svårt det var för mig att försöka hitta något annat att vilja läsa än vampyrhistorier. Ja Twilight-skiten slog mig hårt. Och jag är inte bättre nu, men nu är det änglar och himlaväsen. Rätt bra skit faktiskt, för jag tror på det här med änglar. Till viss del i alla fall.. Så nu blir det bok no. 2 i serien av en tjej som heter Becca Fitzpatrick. Tonårsböcker, självklart på engelska och allmänt småklyschigt. Men ja, det funkar för mig för nu, så jag kör på det!

Imorgon styr jag bilen mot sydligare breddgrader, Falun, igen. Vasaloppet driver mig till vansinne då det korkar igen halva Dalarna, så det gäller att vara ute i GOD tid om man ska ta sig någonstans under tidspress. Imorgon börjar jag jobb i skobutiken klockan 11.00 så jag borde åka redan 09.00 för att vara säker på att komma fram då jag ska. 1 timme ska det ta, ungefär, från Mora till Falun, men nu under denna hysteriska vecka tar det lätt 1,5-2 timmar istället. Häääääärligt. Jag svär mer än vad jag brukar, och då kan jag säga att jag normalt svär som en borstbindare. Censur i Victorias bil, japp!

Och annars så har jag en sakna-New-York-mer-än-vanligt-period. Saknar vännerna, staden, atmosfären, dansen, maten, byggnaderna, utelivet, surret. Allt. Jag saknar nästan till och med att med skräckblandat hat se kackerlackorna i tunnelbanan, och DÅ är saknaden stor!

Over and Out//

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar