Sitter och lyssnar på Ray LaMontagne - Let It Be Me. Faaantastiskt vacker låt, faaaaantastiskt duktig sångare. Myser ända in i själen och tillbaka ut i verkligheten. Nu vill jag bara sätta mig i pappas fina studio och plinka på gitarren och sjunga några låtar för mig själv.
Idag bär det av mot Faluskogen och en vecka av miljöombyte. Jag tar kameran med mig och dator och hela packet så jag kan visa hur min vecka ser ut. Tycker man att Ica Maxi är roligt att åka till så är man i stort behov av att få göra och se något annat. Jag ser fram emot att träffa fina vänner, dansa, vara lite själv och få reflektera över allt som hänt i mitt liv senaste tiden. Jag behöver ensamtid, det känns inuti liksom.
Hade ett intressant samtal igår med en vän från svunna tider som fick mig att ändra lite på synen av det typiska, fast ändå inte. Jag ska från och med NU försöka vara lite mer öppen och faktiskt ta till mig av annat än normen, det normala och det som alla verkar sträva efter utan att riktigt veta varför. Varför ruta in sig liksom? En riktigt bra tankeställare.
Jag saknar New York idag. Japp, idag är en sån dag och jag tänker inte försöka dölja det. NYC ligger mig varmt om hjärtat, skiter i alla dem som tycker jag tjatar och klagar på hur jag saknar, tänker, gör, vill. Sluta läs om ni stör er, jag bryr mig inte! Hur som helst så saknar jag det extra mycket idag för att jag sett videos och bilder från ISVP Showcaset som var igår om jag inte fattat det fel. Jisses, jag var ju nyss där. Jag stod där för inte alls längesen och dansade faktiskt en sväng inför alla. Nej inte själv, men ändå. Trodde inte jag skulle göra't.
Och nu spelas Lars Winnerbäck - Kom Änglar och ÄNNU fler minnen rörs upp. Bra, dåliga, vackra, fula, ledsamma, glädjefyllda. Mixade känslor i allra högsta grad, men jag älskar i grund och botten att känna så mycket som jag gör, oavsett vilka känslorna är. Är jag ledsen, ja då gråter jag. Inte ofta inför andra, men mer än ofta på egen hand. Är jag glad så skrattar jag, i alla lägen, på alla platser och inför alla typer av människor. Vill jag bara krypa in i mitt skal och stanna där för alltid så omringar jag mig av familj och fina vänner som genast får mig att känna mig healad och villig att kämpa för något igen.
Kom änglar, kom älvor. Det börjar bli kallt.
Over and Out//
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar