En Söndag med lite värdighet i. Ja det kallar jag seger. Tacka gudarna för att jag har vänner, faktiskt. Lite utspritt över hela landet och världen. Jag har vänner som jag kanske inte hör av mig till allt för ofta, men som borde veta att jag alltid sparar en plats i hjärtat för just dem. Jag är en sån där vän som lätt glömmer bort att svara på sms, som är kass på att ringa och som inte hälsar på mer än 1 gång om året. Ändå har jag de trofasta själar som hänger sig kvar med järngrepp, som inte ger upp hoppet om att jag ska bättra mig. TACK till er, alla, varenda en av er. Jag är glad att jag har er i mitt liv, oavsett om vi hörs en gång i timmen, en gång om dagen, en gång i veckan, en gång i månaden eller en gång om året. Ni fattas mig, hur sällan vi än hörs. Ni fattas mig och jag tänker på er.. Och jag borde få smisk för att jag är så dålig på att höra av mig. Förlåt.
För övrigt så blev det dans och lite skitsnack idag. Välbehövlig dag socialt. Jag fick träffa folk. Personer. Levande varelser. HALLELUJA! Mitt liv är räddat. Nu har jag tankat förrådet inför kommande vecka. Och jag har redan två dejter med söta vänner imorgon, två stycken. Jisses, nu ska jag allt få må minsann.
Och bil ska vi eventuellt kolla på imorgon. Kan hålla tummarna att den är duglig, någon bil ska väl vara ens första?
Over and Out//
Sötis! Jag är ju likadan och det känns skönt att vi är på samma plan, man behöver aldrig vara rädd att vänskapen försvinner även om vi´inte hörs så ofta. Älskar dig! PUSS
SvaraRadera