Ja nog fan är det jobbigt när bebisar skriker och man kan inget göra. Jag är inte mamma-material just nu, det märker jag då, för jag får liksom lite småpanik så fort bebisen börjar gråta, och så trappas liksom det upp i grad med att bebisens skrik blir högre. När lilleman skriker så öronen nästan trillar av så vill man ju bara gå ut.. För man kan verkligen inte göra något annat än att försöka trösta och vara där. Och inte ens det kan jag göra bra än.. Haha. Han känner ju inte riktigt mig eftersom vi bara träffats en vecka, så både jag och han blir ibland osäkra på vem sjutton den andre är. Inte lätt när det är svårt, det får bli dagens det.
Over and Out//
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar