Och det ekande tvivel jag känt i mitt hjärta har nu mirakulöst blåst bort lika snabbt som det kom. Jag känner mig stark, tja, starkare än någonsin. Och bara för att jag inte blir erbjuden jobb på fancypancy-dans-modell-tidnings-plåtningar via danslektionerna så vet jag att jag kan och att jag faktiskt utvecklas. Allt är inte bra, definitivt, men det blir sakta bättre. Jag njuter av klasserna där läraren ger en en skitsvår koreografi och flinar, jag njuter av att känna den där känslan av att inte fatta ett jävla skit men att sedan ta sig ur det och faktiskt lyckas sätta i alla fall 30% av stegen som faktiskt resten av klassen också har problem med. Alla är där på samma villkor och oavsett hur bra dansarna på BDC är så känner jag stöd och hör peppande ord där jag svettas, stånkar och panikandas genom klasserna.
Jag känner mig hemma men så otroligt långt från de jag älskar mest. Men jag vill ju dansa och för att kunna det måste man kompromissa och göra svåra val ännu svårare. Jag älskar att vara på BDC och att ha valmöjligheterna som tyvärr inte riktigt finns i min bostadsort. Jag älskar att kunna ta tjugofemhundra hiphopklasser i veckan och bara bli så trött i hjärnan att huvudet nästan trillar av. Jag älskar det, men saknar min familj så att hjärtat värker. Varför kan man inte kombinera de två saker man bryr sig mest om i hela världen? Varför kan man inte bara slå ihop dansen med familjen och ha allt där man vill vara och behöver vara?
Många är tankarna och få är lösningarna, men jag vet att jag kommer att komma hem till Sverige som en ny människa och som en ny dansare. Jag vet att jag har vuxit otroligt mycket av att jag verkligen tog mig i väg på den här fantastiska resan. Herregud, jag gjorde det. Helt själv. På egen hand. Ingen, och jag menar, INGEN kommer att kunna ta detta ifrån mig. Min alldeles egna storvinst, livserfarenheten och känslan av att klara detta själv. Fan-fucking-tastico!!!
För övrigt, har ni märkt att mitt internet funkar? :)
En kopp kaffe och lite mer film nu tror jag bestämt! Två lektioner imorgon, en sång och en hiphop, sedan ledig helg.
Godkväll.
Over and Out//
Jag är väldigt stolt över dig! Jag tror inte jag vet någon annan som förtjänat det här lika mycket som du! Njut av tiden, vi (familj & vänner) finns här när du väl kommer hem. Älskar dig min vän. PUSSAR och kramar Stephanie http://stephanielinders.blogg.se (om du vill se ett fatass;)
SvaraRadera