Tillägnar med stor sorg i hjärtat detta inlägg till Elin. En av de absolut sötaste tjejer jag någonsin träffat och med ett hjärta stort som halva månen. En underbar människa med ett konstant leende på läpparna och med skämt i bakfickan som fick en att kissa på sig av skratt. Hur kan livet vara så orättvist? Hur kan det vara så att de finaste människorna tas ifrån oss så tidigt?
Jag är så ledsen att jag inte hann träffa dig innan det var försent. Men nu har du det bra och sitter troligtvis där uppe och kikar ner på oss med benen dinglande från ett av de lätta moln man ser på den klarblå himlen. Jag är evigt tacksam att jag fått lära känna dig. Jag kommer alltid att minnas dig Elin, precis lika fin som du alltid varit. Vila i frid!
<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar