Ännu en kväll i New York City. Känns konstigt att gå omkring på gatorna och faktiskt känna sig hemma, fast ändå så långt från hem man någonsin kan komma. Man kommer på sig själv med att bara gå precis som att man har förprogrammerat in rutten man går, helt som att hjärnan säger till fötterna utan att man behöver tänka var man ska. Man vet var man ska och hittar nästan bra i jämförelse med vad man kanske borde. Jag känner mig hemma I New York City, kan du tänka dig?
Dagen har varit betydligt bättre än gårdagen. Jag tog en klass för Jamie, that's it. Vi körde tack och lov på samma kombo så jag fick revansch och fick också vara med i videon han filmade. Revansch, det gillar vi då gårdagen var en stor jävla röra! Sedan blev det Central Park med finaste Lisa i solskenet och där satt vi hela eftermiddagen. Lite mat, lite dricka, massa prat och skratt.
Hon är allt bra hon, den där Lisa. Min bästa vän här i stora, stora staden. Jag är mäkta glad att jag träffat henne och att jag har henne här, den där kloke vännen som lyssnar på en när man behöver tala ut, och som pratar en till rätta när man inte vet varken ut eller in. Du är viktig för mig Lisa, glöm aldrig det!
Ja vad annars här i livet? Ibland kan jag komma på mig själv med att undra över hur vissa människor är funtade och om deras hjärnor funkar som de ska. Är det liksom menat att saker ska störa mig till vansinne medan andra inte verkar brydda alls? Jag har inga svar, troligtvis inte du heller. Jag blir bara fundersam och mer frustrerad än någonsin över saker som jag inte borde bry mig ett jävla skit om.. Nåväl, moving on, än en gång.
Over and Out//
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar