Nu har till och med Victoria lyckats. Japp. Jag har skadat mig. Trodde jag skulle klara mig från sånt då jag normalt inte direkt skadar mig allvarligt. Kanske snubblar i trappen och slår i tån, eller slår armbågen i något och får en s.k "kärringstöt". Mer än så blir det liksom inte riktigt..
Men nu så, nu värker hela min fot utan att jag riktigt vet vad som hänt och jag måste isa den var och varannan halvtimme för att det ska sluta göra ont och dunka. WTF!! Jag har inte tid att vara skadad. Tror dock inte att det är något allvarligt och jättefarligt, men när man inte kan stödja på utsidan av foten utan att det hugger så börjar man ju undra. Ber till Gud, eller vem det nu är jag ska prata med, att det inte är något farligt eller något som gör att jag måste vila. Jag har inte TID med det, seriöst. Jag åker ju hem snart igen.. Hoppas på att någon muskel har blivit lite trött eller så, det kan jag stå ut med. Balettläraren trodde det var överansträngning, och hon beordrade mig att ta en hink med is och stoppa ner foten där i 20 minuter för att stoppa inflammationen. 20 minuter, skojar du med mig var min spontana tanke. Foten kommer ju fan trilla av innan det gått 10 och hon vill att jag ska ha den där i ishinken dubbelt så lång tid? Tokkärring...
För att avrunda kvällens inlägg, då jag fan inte orkar babbla på om det känslomässiga kaos jag bevittnar inombords, den tornardo som sliter isär varenda jävla del av mig:
Tack Lisa och Yizhen för att ni finns, ni gör allt det här ordnade kaoset SÅ mycket bättre. Ni är verkligen två unika och underbara personer som jag redan ser som vänner. Äkta vänner. Det finns inte många såna, men ni har fått ett rum i mitt hjärta efter bara de få veckor vi känt varandra. Tack, för att ni är de ni är!!
Jag orkar inte tänka mer.
Over and Out//
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar