Nu, bara någon timme sedan jag senast uppdaterade, är jag fylld av känslor. Känslor som inte går att ta på, som inte går att uttrycka riktigt i ord eller meningar. Det som fyller mig är något övernaturligt, utomjordiskt. Är det meningen att man som människa ska kunna känna så här mycket? Jag kan ibland komma på mig själv med att känna mer än vad jag borde och mer än vad min kropp har utrymme till, mer än vad sinne och själ har rum för.
Tacka vet jag familj, vänner och musiken. Musiken är vad som får mig att dansa. Hade den inte funnits där hade dansen antagligen inte funnits där för mig heller. Då hade så mycket blivit ointressant och småtråkigt.. Ja tacka vet jag musiken. Eller som Abba sa: Thank you for the music. Och tack för underbar familj som gjort mig till den jag är idag. Tack för vänner som stöttar mig och håller mig vid liv. Tack för allt som gör mig till den jag är. För så är det, verkligen. Tack!
Over and Out//
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar