Ibland blir jag liksom lite överväldigad över hur mycket jag är kapabel att känna. Bara känslan av känslor, allt som får mig att brinna inombords. Ljud, vyer, ord, beröring. Jag är inne i en såndär djuphetsfas igen. ALLTID då jag lyssnar på klassisk musik, alltid. Det är som att sätta mig i trans. Jag älskar det, och hatar det på samma gång för att jag blir som borta. Jag är inte här samtidigt som jag är så närvarande jag bara kan bli.
Estet, japp det är jag. I allra högsta grad. Jag älskar att jag kan känna allt som jag känner. Jag älskar det!
Magi från första lätet. Från första noten och tonen, från första fingret på gitarrsträngen, draget på fiolstråken, från första andetaget innan sången börjar. Magi..
Over and Out//
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar