Nu är jag på plats i New York City. Mitt första intryck av N.Y har speglat hela min sinnesstämning. Fanns inget glamouröst alls med att svettig springa runt vid Times Square och leta boendet helt ensam. Det fanns inget glamouröst i att väl hitta boendet och inse att det låg i värsta hålet. Att jag delat rum med 4 helt främmande människor som verka vara smått sinnesrubbade hela högen gör det hela inte bättre. De verkar vänliga, men konstiga. Och jag är hungrig och törstig men orkar verkligen inte gå ivåg och handla något, speciellt inte nu när det börjar bli kväller och när jag, som sagt, är helt själv. Verkar som att alla som bor med ig flyttar ut imorgon. WOHO! Då kanske jag får va ensam en dag eller två.
Nåt som inte får glömmas trots att jag är smått traumatiserad just nu: Jag har gjort allting helt på egen hand. Från att stiga på flygplanet i Stockholm till att gå av bussen mitt i smeten och inte ha en aning om var man är till att hitta en snäll polisman att fråga om vägen så att man kunde få sätta sig ner någon gång.
Nu muppar jag mig i sängen som är mitt hem kommande dagarna. Huga. Inget för mig det här med 6 bäddarsrum. Jag hade helst av allt bara degat ner mig i sängen som vrålsovit, men med folk som klampar in och ut hela tiden så blir det lite svårt. Att man måste vara social är ju en annan av grejerna som försvårar det hela. Just nu är jag så trött att jag hade kunnat sova i säkert 2 dygn. Jag orkar inte med något, flygresan var verkligen hemsk. Långtråkig, hemsk mat, BARA polacker under hela resan. Polsk besättning, polska turister och så jag.. Wiie, inte!
Nu: Sova.
Over and Out//
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar